” Vansinnigt svårt att skriva om Saknade. Den gör bara ont överallt.”

Så twittrade jag för flera dagar sedan och trots att recensionsdag nu är här så är det en torftig text jag kan presentera. Vissa böcker tar tid att skriva om, de gör ett så starkt intryck på en att man inte känner att men kan uttrycka sig gott nog. Språket i Merethe Lindströms roman är precist och skär genom min mammasjäl, Ida är mamma och barnpsykolog och ska vara expert på att hjälpa barn, ändå kan hon inte hjälpa sin dotter Silje som hon inte hört av på mer än ett år. Berättelsen börjar med att Eli, en av Idas patienter, försvinner