Hanan al- Shaykh: Den persiska mattan

Sista novellen som jag läser ur Karavan nummer 4, 2012 är skriven av den libanesiska författarinnan Hanan al-Shaykh. Det är första gången jag läser henne och jag uppskattar verkligen den fina intervjun gjord av Jonathan Morén som fungerar som introduktion. 

I den får jag veta att Hanan har vuxit upp med sin strängt religiöse far. Modern skilde sig från fadern och Hanan  längtade ofta och mycket efter henne. Genom att teckna ned moderns sånger så upptäckte Hanan att hon kunde skapa något beständigt, spår av modern som kunde hålla kvar känslan av värme och trygghet. I texterna kunde hon vila och hennes debutroman kom redan vid 21-års ålder.  Hennes texter återvänder ofta till de starka och självständiga kvinnorna, just nu så känner hon att det är viktigt och angeläget att diskutera religionens roll i den muslimska världen, skammens kultur påverkar människorna och måhända hindrar en utveckling mot fungerande demokratier. Hon har stöttat den arabiska våren från sin bas i London men har samtidigt lite dåligt samvete att hon, och hennes generation flydde fältet, levde i exil och ältade ett storslaget förflutet istället för att stanna och försöka påverka. 

I novellen Den persiska mattan från 1982 får jag som läser en glimt från en ung flickas liv. Hon åker i smyg och besöker sin mamma och återseendet blir känslosamt, saknad och längtan väller fram i kroppen ända tills hon får syn på mattan. Mattan som en gång legat i deras barndomshem och som försvann mystiskt några veckor innan mamman också reste för gott.

Barn är lojala sina föräldrar, de hamnar ibland mittemellan stridande vuxna och vill inte, ska inte behöva ta parti för någon part. Den balansgången är svår och skör. Flickan hade förnuftigt och genomtänkt bestämt sig för att handla på ett sätt men känslorna kom emellan, känslorna och minnena. Det är inte långt tankesprång jag behöver göra för att koppla samman al-Shaykhs egna erfarenheter med flickan i novellen, det ger en nerv till berättelsen som jag hade missat om jag inte läst intervjun. 

Lite sorgligt är det att sista novellen är läst. Väntar redan på nästa nummer!