Johanna Thydell – han tänkte på dem som färger

Det går inte att undvika en dag som denna. Jag kommer att tänka på Johanna Thydell och hennes underbara ungdomsbok I taket lyser stjärnorna som har en ung flicka med en cancersjuk mamma i huvudrollen. Det är en helt sanslöst bra roman att läsa högt på vårterminen i sexan. Den har allt!


Jag lyssnar till Thydells novell Han tänkte på dem som färger  och blir märkligt gripen. Den handlar om en man som får ett telefonsamtal, det är inte långt kvar nu. Fastän mamman levt i en egen värld länge så väcker slutet minnen och tankar.


Han känner sig egentligen mest trygg när han tecknar, att ligga på mage på golvet och måla är ett av hans käraste barndomsminnen. Samspelet med andra människor är inte lika lätt. Han bedövar sig med alkohol och omvärlden är målad som i en impressionistisk tavla: den består av färger och precis som med moderns rabatt så måste de sociala livet skötas om. Han har lyckats få till och med den besvärliga vita blomman i perennrabatten att blomstra och ändå sitter han ensam som kung över landet med pärongröna filtar. 


Kanske, kanske ändå kan kvinnan han just mött bli vändningen? 

– en novellvåg i bokbloggarhavet –