Aldrig bättre – Never Been Better – heter O Thiam Chins novellsamling som utspelar sig i Singapore. Det är nutid och novellerna ger mig som läser ett helt knippe färgrika och knivskarpa bilder från en stad som jag sällan möter i litteraturen.
Många av huvudpersonerna i de här berättelserna lever mitt i förnekandet, de svarar överslätande ”never been better” på frågan hur de mår fastän de egentligen mest av allt skulle behöva stanna upp och få hjälp av en medmänniska. Flickorna på ungdomshemmet, pojken som just förlorat sin far, den misshandlade kvinnan som hämnas och mannen som tjuvröker samtidigt som han vårdar modern för lungcancer. Alla hanterar de sina problem genom att skaka av sig, rycka på axlarna och gå vidare. Never Been Better.
Den novell som jag fastnar för mest av alla heter Familjehistoria och i den håller en ung man på att röja ur sin döde fars lägenhet. Han hittar faderns dagböcker och genom dem så lär han känna sin far och hela familjens historia där en bror som aldrig fick leva spelar huvudrollen. Den unge mannen känns på flera sätt som författarens alterego, han har arbetat som tekniker, studerat engelsk litteratur och skriver noveller. Måhända är det funderingarna kring skrivandet som jag uppskattar mest av allt i den här berättelsen, fadern var journalist, skrev dagböcker och sonen är frilansskribent. Med inspiration från dagböckerna vågar sonen sig på att skriva fiktion igen, på något sätt blir pappan sonens musa trots att han egentligen inte uppmuntrat till att bli författare.
Översättare av novellerna är Anna Gustafsson Chen och hennes tankar om novellsamlingen hittar jag i hennes blogg: Bokberget. Där har hon också lagt ut en novell av Chin i sin helhet: Flickan som svalde solen. Aldrig trodde jag väl att jag skulle länka till The Jakarta Post. Nu är den dagen här, läs en intervju med O Thiam Chin och läs sedan en mycket spännande novellsamling!
– en novellvåg i bokbloggarhavet –
Leave a Comment