Nu är vintern sig lik med göteborgsvädret på plats. Slask, regn på tvären och det vackra vita smälter snabbt undan. Tur då att jag passerar Drottningtorget på vägen hem, ett litet paket med röda snören muntrar upp min dag. Hör jag någon viska kitsch? Jo men, han är inte blygsam varken inomhus eller utomhus den gode Petter men, så vad? Allt behöver ju inte vara sobert, avskalat och stramt alltid. Eller?… Läs mer

Slevslickaren har längtat hela året efter att få smaka den goda julegröten och väl framme bränner han sig på den heta sleven – och genast minns jag från min egen barndom hur min syster lystet längtade efter knäck. Trots mammas förmaningar så stack hon ned sitt finger i den kokande smeten och den blåsan minns hela familjen. Stackars syster, och stackars Slevslickaren som var så sugna!… Läs mer

Jag kommer på mig själv med att sitta och småle gång efter annan när jag läser Kristian Johannessons debutroman Vi måste börja med orden. Han berättar om Johannes, SFI-vikarie, vårdare och poet som allemedan dagarna går funderar på huruvida livet börjar eller kanske slutar med orden. Som en akrobat jonglerar han med dem och han funderar över livets mening och kärlekens väsen. Han är mellan jobb, mellan förhållanden och livet har alla möjligheter om han bara vore lite modigare och tog sig lite längre bort än Landskrona. Och hur är det egentligen med poetdrömmen?

Trots att jag aldrig riktigt… Läs mer