en vecka i Berlin

Det är något alldeles extra att läsa en roman som utspelar sig precis i de kvarter som man just besökt. Så är fallet med Benedict Wells bok En vecka i Berlin där Jesper, 20-årig vilsen författaraspirant, vandrar från sin källarlägenhet i Prenzlauer Berg, längs Schönhauser Allé mot Mitte. Där någonstans på vägen stannar han för att ta sig en dönerkebab och kanske är det just på Schlemmer buffé, Rosenthaler Platz där också vi åt på vårt besök i Berlin?

Jesper har skrivit ”romanen” och nu väntar han på att hans gamle granne från München skall höra av sig för att avkunna domen. Är Jesper författare eller ej? Han har arbetat med sin roman dag och natt och i vaccumet som blir mellan att den är klar och hans förste läsare hör av sig blir Jesper allt mer vilsen. Han sover dåligt, driver runt i berlinnatten och söker något som kan ge livet mening. Han möter en flicka, en vän återvänder från en resa, en barndomsvän kommer på oväntat besök och inget kan få honom att stanna upp och hejda sig. Inte förrän han oundvikligen sitter på tåget hemåt kan han riktigt andas ut.

På sätt och vis är det här en alldeles typisk roman om en ung pojke som lämnar sin familj där fadern begått självmord och reser till storstaden för att förverkliga sina drömmar. Det är skaparvåndor, festande, kärleksmöten och allmän vilsenhet och ibland känns alltihop lite på gränsen till förutsägbart. Jag läser att författaren var 19 när boken skrevs och det förvånar mig inte. Det är helt klart en ungdomsbok, det som räddar läsningen för mig är miljöerna jag känner igen mig i. Jesper rör sig i området runt Alexanderplatz i gamla östberlin och jag smilar igenkännande, tur att Benedict Wells inte gjorde som  alteregot (?) Jesper och brände sin debutbok i ett bål i Mauerpark.

Jag läste gärna, tonårsvalpighet till trots.