En storm kom från paradiset (Johannes Anyuru)

”Du måste läsa den innan han eventuellt får Augustpriset, annars är det inte creddigt – alla kommer att läsa vinnaren” var förhållningsorderna från Redaktörn och Gästbloggarn lade två kvällar samt tre vargtimmar på En storm kom från paradiset. Det var i och för sig ett sant nöje eftersom jag tyckte enormt mycket om den, men lite dålig timing att Anyuru fick SvDs litteraturpris innan jag hann skriva det här inlägget…

Nåja – boken handlar om författarens pappa och hans liv är en fantastisk historia. Under en utbildning till ugandisk stridspilot i det fascistiska Grekland väljer han att hoppa av då Amin tar makten. När han sedan får jobb med att flyga besprutningsplan i Zambia tas han av zambianska eller tanzaniska säkerhetspolisen så fort han anländer till Afrika och hamnar i ett fångläger och senare i ett guerillaläger för exilugandier. Han lyckas fly till Nairobi och hamnar så småningom i Sverige. Vill inte skriva mer ingående av spoilerskäl, men det är en fasansfull och fascinerande historia. Det är dessutom en suveränt skriven bok, språket är lätt och effektivt, och man får på köpet en dos östafrikansk historia. Den här boken står för sig själv och behöver inte genrebestämmas, men om det finns en våg av andragenerationens invandrarförfattare som dels skriver så här bra och dels för in världen till oss är det bara att surfa med.

/Gästbloggare M