den sjätte gudinnan – Ellen Elg i Indien

Karin Alfredssons kriminaldokumentärer låter oss följa Ellen Elg i hennes arbete som läkare i olika utvecklingsländer. Lite flicka på vift känsla finns rakt igenom den här serien men det kan jag se förbi för tanken är god. Det är lättsamt skrivet om svåra ämnen, i den fjärde boken Den sjätte gudinnan flyttar Ellen med make och adopterad dotter till Indien. Väl där upptäcker hon ett utbrett förtryck av flickor och kvinnor. Många av flickorna väljs bort redan i livmodern, ultraljudsundersökningarna där man konstaterar kön leder till mängder av aborterade flickor. Unga brudar bränns till döds eller skadas om de inte betalar sin hemgift eller föder en arvinge. Tillsammans med sin indiska kollega ska Ellen skriva en FN-rapport om hur biståndet som ska öka kvinnors själv- och medbestämmande i samhället och de märker snart att det inte är helt lätt att ta reda på sanningen.

Lättläst men inte lättsmält, och styrkan i den här serien om Ellen Elg är att Alfredsson på ett enkelt (måhända på gränsen till allt för förenklat, svartvitt ibland) vill berätta om kvinnor och barns situation i delar av världen som vi vanligen inte ser. Hon skriver engagerat om människornas öden och när man läser får man sig verkligen en tankeställare. Lite smått störande kan vara de ganska långa upplysningsmonologer som förekommer titt som tätt. Den något blåögda och naiva Ellen ställer en fråga och får en föreläsning till svar. Sådär som dramaturgiskt grepp i mitt tycke men funkar ändå helt OK i sammanhanget. Jag gillade också att Alfredsson efter bokens slut har en bilaga med mer fakta och statistik. Hon verkar göra en grundlig research och i hennes böcker behöver man inte tveka på budskapet. I dessa autofiktionens dagar där man undrar vad som är verkligt och påhittat så behöver jag inte undra här. Hon vill öppna våra ögon och börjar varje bok med det kaxiga: