Jag ville inte leva mitt liv med dem och alla deras historier, alltid desamma. Ibland kändes det som jag levde flera liv på en gång (…). Jag började förlora mig själv, jag visste inte längre vad jag själv ville. Jag visste bara vad jag inte ville. Jag ville inte ha ett sådant liv.
Nina heter Nina av en slump, det var ett fint namn tyckte mamma och pappa då när hon föddes och de fortfarande var en familj. Helst av allt skulle Nina vilja vara döpt efter huvudpersonen i Tjechovs pjäs Måsen. Hon, liksom flickan i pjäsen, är flickan som drömmer om att bli skådespelare, drömmer om en annan plats som skulle kunna ge hennes liv mening. Nina lever med sin mor i en liten lägenhet i en stad i nordvästra Frankrike, mamman arbetar på ortens textilfabrik som hotas av nedläggning. Kvinnorna på fabriken blir Ninas storfamilj och samtidigt som de står för en trygghet så stänger de in, begränsar. Nina är 16, har slutat skolan och går som lärling på en frisörsalong, livet går på tomgång. En dag kommer fabriksdirektören in på salongen och Nina tar chansen att förändra sitt liv, nu ska något äntligen hända.
Det här är en roman som utspelar sig under fyra dagar en kall vintermånad och jag kan känna med den vilsna tonåringen som förtvivlat försöker hitta en plats i tillvaron, hon tar de chanser som ges och försöker skapa sig något annat. I henne kan säkert många, inklusive jag själv, identifiera sig. Drömmen om ett annat liv, på en annan plats kan kännas mycket starkt i den åldern och där finns något hoppfullt i berättelsen om Nina. Hon vill inte längre låta slumpen styra över livet, hon vill annat.
kanske skönt att inte vara ung längre
Nej, 16 vill jag inte vara igen.
Började läsa i morse, hann inte så långt men gillar den än så länge.
Ser fram emot att höra om den sen!
Bokar på en av mina bibblor direkt!
Gör!