Än en gång hamnar jag i Norge – min läsning har varit norgeinspirerad länge, och nu reser Enligt O på stadsbesök där också. Klart jag hänger på!
Tanken är att man ska presentera stan med hjälp av ”böcker, filmer, tv-serier, teaterpjäser, konstverk eller annat som har med kultur att göra.”
Jag har bara besökt Oslo en enda gång och det som jag minns bäst av allt är Frognerparken med sin fantastiska skulpturer och besöken på de tre museerna på Bygdöy som berättar om norsk upptäckarlusta i form av Osebergskeppet, Fram och Kon-Tiki.
Böcker finns där många som jag genast tänker på, Erlend Loes senaste Fvonk, Jo Nesbös Rödhake, Tore Renbergs Jag reser ensam, Anne B Ragdes senaste Jag ska göra dig så lycklig. Linn Ullmans böcker inte att förglömma men nu får jag välja en, och då får det bli en favorit som jag återkommer till ofta: Saabyes cirkus av Lars Saabye Christensen.
”Do you want to know a secret?
Do you promise not to tell?”
Året är 1965 och bankdirektörens son har blivit förälskad i en fiestaröd fender stratocaster. För att kunna förverkliga sin dröm så tar han jobb som blomsterbud på Finsens Flora och det för honom runt i Oslo. Med Beatles musik ringande i huvudet så levererar han blommor till många olika sorters människor. En kund, Aurora Stern, ger honom ett gott råd: Sitt aldrig med ryggen åt manegen. Som gammal trapetsartist vet hon vad det innebär att tappa taget och falla.
Faller gör författaren när han på en bokmässa i Paris skall beskriva vad som kännetecknar den nordiska litteraturen och sin egna drivkrafter som författare, stolen välter och händelserna från hösten 1965 rullas upp inför hans inre. Han hade tänkt att tala om tid, tystnad och melankoli men de orden är inte särskilt väl funna för Saabyes cirkus av Lars Saabye Christensen. Tragikomisk ironi, 60-talsnostalgi och filosofisk betraktelse passar bättre!
PS. Vet ni vad en nettbrett är? Jag gillar norskans ord, det indikerar att det är mer än en surfplatta.
En bok med citat från 60-talsmusik lockar mig. Han är med i Boktolvan om jag inte minns fel, så det är dags att ta tag i honom. Tack för boken förresten. Hoppas att maken har med den hem.
Christensen är grymt bra! Jag lämnade in boken i en frågande reception, de visste inte vem han var men jag hoppas det funkade ändå 🙂
Den enda Saabye jag försökt läsa var Halvbroren (på norska) och den var på tok för tung!
Tore Renbergs står i hyllan och väntar däremot;-)
Halvbrodern läste jag på svenska och då var den bra. Maskrosfamiljen gillade jag också, i min hylla står Beatles på norska och väntar, och väntar… Tore Renberg är charmig och lättsam! Jag har inte läst alla hans men det tänker jag mig.