4 dagar av intensiv mässa med massor av trevliga tjöt med bloggisar, spännande seminarier, monterprogram och oväntade möten är slut. Jag är också rätt slut. Bokmässebaksmällan smyger sig sakta på och imorgon är det vardag igen. Bubblan ska spräckas redan ikväll, då ska skolveckan förberedas. Först ska jag bara vila en timme eller två 🙂

Jag har funderat en hel del kring den drös av författare som mer eller mindre förtäckt gör upp med sina kända föräldrar. Under våren har jag läst både Felicia Adjö, Stäpplöperskan och Om man håller sig i solen – böckerna är sinsemellan olika men har temat med otillräckneliga föräldrar gemensamt. Varför går man ut i offentligheten, varför vill man på ett närmast terapeutiskt sätt rensa  bland barndomstrauman? Har det ngt allmängiltigt intresse eller? När jag lyssnar till Johanna Ekström så säger hon att hon ville skriva en bok som skulle vara en brandvägg mellan henne och hennes ofödda… Läs mer

Jag ville skriva om en kvinna som blir kvar, som inte bryter sig loss och också skapa ett porträtt av en fiktiv mormor. Där finns en generation kvinnor vars berättelse kanske inte har skildrats, alla de som byggt folkhemmet genom sitt arbete inom hemmets fyra väggar.  Kristinas romaner Att föda ett barn och Sörja för de sina är som kammarspel med den unga klassresenären Maj i centrum. Hon kommer från enkla förhållanden i Östersund och när hon blir gravid med fabrikörssonen så gifter hon sig uppåt. Hon älskar inte sin äldre man men hon bestämmer sig för att uppskatta det materiella välståndet… Läs mer

Tack Hermia för årets fiffigaste mässpresent! Scannar man av den fina disktrasan så skickas man till :

… Läs mer

När vi var på litteraturevenemanget i Louisiana i somras tänkte jag en del på hur klädmedvetna de (eller vi) kulturella är. Det är inte direkt så att man knallar in i Dressman eller vad nu motsvarigheten för kvinnor heter och blir tagen på allvar. Handen på hjärtat – en Dressman-man på Mässan är där för att köpa senaste Guillou eller fynda böcker om andra världskriget i en monter långt ute i periferin, eller hur? Inspirerad av första avsnittet av This Is England som sänts på fredagskvällen komponerade jag min outfit för mässbesöket. Clarks ökenkängor, mörka uppvikta Acne, en smårutig button-down… Läs mer