apelsinskalen – muslim i mellanvästern
Omslaget till Ayad Akhtars roman Apelsinskalen är en bra innehållsförteckning över boken, där finns de amerikanska stjärnorna, de muslimska minareterna och både Pakistans och USAs färger sida vid sida. Allt inramat av en österländsk bård. Västerlandet och Österlandet i förening, visserligen fortfarande med små avgränsningar emellan men där finns människor som vågar försöka sig på att vara gränsöverskridande. En av dem är Minna som vi möter i den här romanen skriven av en amerikansk debutant.
Berättarrösten tillhör Hayat, andra generationens muslimsk pakistanier som lever i mellanvästern. Romanen börjar i ett studentrum med den judiska flickvännen Rachel bredvid och han känner att innan det kan bli något dem emellan måste han berätta om den gången. Då när han var sådär tolv och hans mammas väninna Mina var förälskad i en judisk man. Hayat var i sin kärlek till både Mina och Allah övertygad om att han gjorde rätt. Hayat har bestämt sig för att lära sig hela Koranen utantill och han vill leva ett rättrådigt liv med Koranen som rättesnöre och nu några år senare så vet han att rätt och fel inte är lika avgränsat som svart och vitt. Med humor och värme beskriver Akhtar hur svårt det kan vara att leva som minoritet i ett för övrigt homogent samhälle, trots god ekonomi så kan hans föräldrar inte finna sig till rätta i Amerika och Hayat själv vet inte vilket ben han ska stå på. Han tar Koranen till hjälp, i den finns sanningen.
Den här texten publiceras på årsdagen av terrorattacken – 11 år har gått och kanske kan romaner som denna hjälpa till att nyansera bilden av islam och muslimer. Jag hoppas och tror att den här skildringen av hur det var att leva som muslim på 80-talet, före terrorattackerna, kan hjälpa till att diskutera religionens roll i det vardagliga livet såväl som i samhället. Jag hoppas den når många, många läsare. Det är den abolut värd!
Man kan läsa mer om Ayad Akhtar på hans hemsida eller följa honom på Twitter.
Tack för ett mycket intressant boktips. Eller egentligen kanske jag inte ska tacka. Nu blev den milslånga läslistan ännu längre. 😉
Tack själv, för fin kommentar. Nu har vi tackat färdigt och tar itu med de långa listorna. Monumentala är ordet! Den här boken passar säkert på din:-)