nathalie – en fransk feelgood!

C’est quoi? Det är fransk feelgood från Sekwa. 

David Foenkinos lite småbabbliga roman Nathalie i typisk fransk stil förnekar sig inte. Det är den unga vackra och framgångsfulla änkan, arrogante chefen som inte kan hålla händerna i styr och den svenske nörden som utvecklas från en tafflig, nervös ungkarl till en lyhörd och känslosam man. Dessutom heter han (den svenske mannen) Markus och det skall till ett änglanamn för att kunna komma med kärlekens budskap till den av sorg stelfrusna Nathalie. Allt i en skön mix och man vet liksom från första sidan att det kommer att gå bra, det kommer bli en happy end. Det gör då ingenting, det är helt oväsentligt faktiskt.

Det är inte den ganska ooriginella intrigen som förtrollar mig under den kväll som boken varar utan det är den charmiga mixen av små förklarande fotnötter, när kyssen med stort K följs av utdrag ur en konstanalys om Klimts Kyssen, låttexter, tågtidtabeller, exempel på telefonnummer från ett annat århundrande och snusförnumstiga sentenser som:

Nu måste jag gå på bio. Helst genast! Audrey Tautou är helt säkert en fantastisk passande Nathalie och jag längtar så efter en fransk film, dottern påstår att hennes studentliv i Lund liknar en fransk film med cyklande vackra människor, intellektuella möten i bokhandlarna och romantiken bakom hörnet. Jag får nöja mig med Bergakungens salar. Någon som ska med?