Gästbloggarns känsla för kultur

Gästbloggarn vill gärna se sig som en bokbloggarnas Andres Lokko: en klädsamt arrogant smakdomare (ni kanske lägger märke till att jag skriver om mig själv i tredje person här – aldrig ett bra tecken). Idag fick sig självförtroendet en törn då bägge våra morgontidningar delade ut varsin rejäl snyting rakt på kulturnäsan. Det finns inget annat att göra än att redogöra för diskrepansen mellan mina åsikter och kulturparnassens.

Spread the Sunshine Over the Earth, Pilane 2012

Ämne: Zhang Huans kinesiska tempel i Pilanes skulpturpark.
Gästbloggarns åsikt (vid middagsbordet efter en cykeltur i regn till Pilane): Touchen med en kitschig Mao-skulptur slarvigt fäst vid och redan på väg att lossna från en av templets gamla pelare ger perspektiv på kommunismen jämfört med den uråldriga kinesiska kulturen (åh, så insiktsfullt).
GPs åsikt: Mao kan tyckas överutnyttjad i kinesisk samtidskonst. Polariseringen mellan uråldrig religion och kommunistisk kult blir här för enkel.
Gästbloggarns replik: Öh… vi shortsklädda medelålders sommargäster som lallar omkring bland får och kollar skulpturer medan flintasteken marineras är inte så uppsjungna på kinesisk samtidskonst, så vi tycker det är… fräscht.

Ämne: Jennifer Egans Huliganerna kommer på besök
Gästbloggarns åsikt: Banalt och lättköpt om än lättläst
SvDs åsikt: Genom att ställa nu mot då, gång på gång, påminner Jennifer Egan läsaren om hur det var att leva utan mobiltelefon, att man faktiskt kunde tappa kontakten med folk och att det krävdes andra strategier för att få en artist att slå igenom än Twitter och Facebook.
Gästbloggarns replik: Jennifer Egan kunde skrivit en tidningskrönika, varför inte i SvD Kultur, om att man inte hade mobiler och Twitter på åttiotalet, men insikten håller inte riktigt för att bygga en ”briljant roman” på. Hermia håller med så det kan ha något med gammelmedia vs bloggosfären att göra (en romanidé!).

/Gästbloggare M