Det finns vissa saker som inte låter sig göras, men som Egan ändå gör i sin kollageliknande roman, om det ens är en roman och inte en novellsamling löst sammanhållen genom att den kretsar runt samma två personer. Jag skall be att få återkomma till dessa no-no’s senare. Formen som sådan gillar jag med vissa reservationer. Att kontinuerligt byta infallsvinkel, berättarjag och stil är uppfriskande, men känns samtidigt lite, lite sökt. Sökta känns också vissa historier i historien och halvvägs genom boken är jag på väg att ge upp när en NY’sk PR-kvinna jobbar för en latinamerikansk … Läs mer