Nästan varje dag hör jag rapporterat på nyheterna om oroligheter i Afghanistan. En sådan dag skrev jag inlägget som följer:
Idag när jag körde till ICA för att köpa mitt kaffe lyssnade jag på en liten flicka som på radio berättade om hur det är att ha en pappa som arbetar i Afghanistan. Jag lyssnade uppmärksamt på hennes historia eftersom landet funnits påträngande nära mig de senaste dagarna. I Nadeem Aslams roman Den förspillda vakan får jag möta ett land där krig, våld, förtryck och angiveri är en naturlig del av människornas vardag och där kärlek och vänskap om och om igen förbyts mot avsked och sorg.
Mitt i berättelsen finns Marcus, en brittisk läkare som kommit till landet många år tidigare. Han kom för kärleken till sin hustru men också för kärleken till landet som han finner så vackert. Han bor mitt bland de blomstrande dalarna och är nu mycket ensam. hans hustru har stenats till döds av talibaner, dottern dödats av ryska soldater, barnbarnet försvunnit och till sällskap har han nu bara ett bibliotek uppspikat i taket och en halvt framgrävd Buddafigur i den nedlagda parfymfabriken.
Han får besök av en rysk kvinna som letar efter sin bror och dotterns fd pojkvän-en amerikansk ädelstenshandlare med förflutet i CIA och genom deras berättelser får läsaren lära känna landet Afghanistan, de berättar om ett land som varit i krig i många år. Kolonialism, kommunism, fanatism har lett till ett avtrubbat samhälle där förtryckarna har växlat men brutalitet och våldsamhet återkommer. Landets historia hjälper till att förklara hur de unga männen i landet förmås att försvara sin heder på det mest drastiska sätt. Självmordsbombare växer ur fanatism och hat och fienden heter just nu kapitalism personifierat av USA.
Jag har läst den välskrivna texten i små portioner och jag har fått en levande bild av dagens Afghanistan, Nadeem Aslam har skrivit en mycket läsvärd och samtidigt politisk roman, full av svingar mot omvärlden som han menar har övergivit landet. Jag själv återkommer i tanken till den lilla flickan och hennes pappa som ”inte har ett så farligt jobb för han sitter mest på ett kontor”. Jag vill veta mer om Sverigens närvaro i Afghanistan. Dags att googla lite!
– repris från februari 2011 –
Förundrad att du läst så många böcker från så relativt litterärt okända länder. Beundrandsvärt.
Tack, jag har läst i många år så allt är ju inte precis färskt. Intresset för en del av länderna väcktes när jag läste engelsk litteratur, därför är de gamla kolonierna = Commonwealthmedlemmarna helt klart ofta representerade. Nästa stopp blir Indien.