hungerspelen – del 2

Suzanne Collins trilogi fortsätter med Fatta Eld. Peeta och Katniss reser på segerturné i Panem och de blir alltmer symboler för förändring. De har utmanat regimen genom att samarbeta och spela älskande inne på spelplatsen och nu måste showen fortsätta så att inte regimen uppfattas som lurad av två ungdomar. De tänder ändå med sin närvaro gnistan till en förändring och deras närvaro startar en smygande revolt mot diktaturen. Till slut har presidenten inget annat val än ändra reglerna för de kommande hungerspelen…

Serien fortsätter så spännande, så spännande och det gäller för alla att kunna tänka längre än sig själva, att förstå att det handlar om vi tillsammans och Katniss får ett allt större ansvar som Härmskrika. Det är svårt att hantera och minsta felsteg handlar bokstavligen om liv eller död.

Sedan är det här också en kärlekshistoria, Katniss dras mellan den trygge omtänksamme Peeta och skogsmannen med revolutionen som mål: Gale. Det är något med de här böckerna som gör att jag inte kan sluta läsa, det är ju lång ifrån vad jag brukar läsa men ändå fångar de mig. Spännande, driv och fart i berättelsen och genomtänkt intrig som överraskar, miljöerna är en blandning av det välkända och någons slags framtida högteknolgi och människorna är inte helt svart-vita. Där finns gråskalor och tvivel, omtanke och vilja att förändra och allt med en flicka i huvudrollen. Tuffa, tänkande tjejer gillar jag, då passar det väl bra att göra en barbiedocka av karaktären?  Katnissdocka någon? Eller kanske inte.