Snart är det 17 mai och dags för grannyra. Vill man förbereda sig med lite bra norsk läsning så kan man klicka sig till Lyrans tematrio den här veckan. Klart att jag ska vara med och tipsa!
Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare.
Tore Renberg är en ung norrman som skriver relationsromaner mitt i samtiden. I höstas kom Jag reser ensam och det är en lättsam lad-lit där studenten Jarle plötsligt en dag får en femårig tös att ta hand om. Livet blir sig aldrig likt igen…
Per Pettersons kanske mest kända roman är Ut och stjäla hästar som jag för övrigt en gång köpte i Oslo… Jag vill passa på att tipsa om Jag förbannar tidens flod. Ännu en ung man som berättar, den här gången om relationen till sin mor.
Erlend Loe levererar alltid! Så skrev jag när jag läste honom senast. Stilla dagar i Mixing Part har Nigella på omslaget. Bara en så’n sak!
Tre norske gutter blir mitt tips till alla som vill fira 17 mai med uppenbar känsla för stil!
Intressant! Tore Renbergs bok står på min att läsa lista sen du recenserade den:-)
Jag gillade den, lättsam med budskap.
Erlande Loe har jag aldrig läst något av men varit lite intresserad. Han är nog läsvärd eftersom du tog upp honom på din lista.
Tack, det var snällt sagt. Jag gillar Loes humor, den är totalt absurd emellanåt!
Loe är en av få "roliga" författare som verkligen får mig att dra på smilbanden.
Loe är en av få "roliga" författare som verkligen får mig att dra på smilbanden.
Ja, det är gapskrattsvarning!
Både Jag reser ensam och Jag förbannar tidens flod får det att suga till i mig. Det ska kollas upp 🙂
Om du klickar på mina länkar så kommer du till texterna jag skrev om dem en gång. De är båda skön läsning, på helt olika vis.
Renberg nämnde jag också i min trio. Stilla dagar i Mixing Part är ju så rar att jag bara ler när jag tänker på den. 🙂
🙂
Intressant att upptäcka sina egna fördomar: om jag inte läst det du skrev om honom så hade jag trott att "Tore Renberg – Jag reser ensam" hade varit en gammal man som skrivit en dyster bok om sin fattiga uppväxt i någon norsk avkrok. Nu låter den ju istället som en bra bok.
Det är en bra bok, härlig full med humor och en och annan tänkvärdhet emellan