konstaterar bonden Helmer när han 57 år gammal äntligt försiktigt och stilla prövar på att gå sin egen väg. Hans liv har gått i vardagslunk på det lilla småbruket tillsammans med familjen. Helmer hade tänkt sig att studera i Amsterdam och det var Henk, tvillingbrodern som var bonden. Allt förändras när pojkarna är 18, Henk omkommer i en bilolycka och Helmer tar sin brors plats, utan att protestera uppfyller han faderns förväntningar om att föra arvet vidare. Nu har modern dött och pappan är allt äldre och skröpligare, är det dags för en ny tid?
När romanen börjar har Helmer fått nog, han flyttar sin sjuke gamle far till övervåningen, målar om och köper nya möbler. Han tar barndomshemmet i besittning och det är början på förändringen. När sedan Henks ungdomskärlek Riet tar kontakt med Helmer och ber om en tjänst så låter han Riets 18-årige son Henk flytta in som ladugårdshjälp och Henks ungdom hjälper Helmer att fundera över hur livet egentligen kunde bli som det blev. Val som gjordes eller inte gjordes och hur känslan av att vara den tvilling som blev kvar påverkat livet.
I djuren och naturen vilar Helmer och det är svårt att förstå sig på relationen till fadern, boken börjar med att fadern förpassas upp i kylan på den ouppvärmda övervåningen och det är inte förrän Helmer kan närma sig minnet av sin bror och pappan igen som han vågar ta ordentliga kliv mot frihet.
Det här är en eftertänksam och stilla roman som låter mig lära känna Helmer genom hans handlingar, bit för bit i vardagsarbetet på gården berättar Helmer sin historia. Jordbrukslandskapet och relationen till djuren på gården är otroligt vackert beskrivna och årstidernas skiftningar hjälper till att förstärka känslan av människans litenhet gentemot naturens styrka. Jorden, gården och arvet håller Helmer i sitt grepp; renovering, två grannpojkar, ny förare i mjölkbilen, besök av en 18-åring och slakten av 3 får för att köpa en vacker karta över Danmark är steg på vägen mot ett annat liv…
Leave a Comment