paradisoffer

Flera dagar har jag funderat över omslagsbilden till Ohlssons senaste deckare, där ser jag en trasig kompass där glaset är sprucket och nålen helt trillat ur, jag associerar till att det inte längre går att hitta den rätta vägen eller en moralisk kompass som inte längre fungerar men för mig är inte bilden klockren till historien – finns där läsare som kan hjälpa mig?

Nåja, nu äntligen har jag samlat ihop mina tankar för att skriva om Kristina Ohlssons senaste deckare Paradisoffer. Precis som i de tidigare böckerna i serien så har Ohlsson hittat till en spännande historia som passar precis in i samtiden, den handlar om terrorism och det spetsas till rejält eftersom det är ett fullsatt flygplan som bombhotas. Planet har destination NY och när hotet blir känt sätter en febril aktivitet igång i både Sverige och USA. I Sverige är det Säpo som leder operationen och på så sätt får vi läsare lära känna Eden Lundell.

Alex Recht är kvar på polisen och kopplas in i fallet liksom Fredrika Bergman som nu arbetar på justitiedepartementet och jag kan känna en liten saknad över att den ursprungliga polisgruppen nu lösts upp, Kristina Ohlsson skriver i efterordet att hon är inspirerad av sim karaktär Eden men jag är inte lika imponerad. Tidigare har jag läst och tyckt mycket om böckerna just för det är människor som löser upp komplicerade fall, nu har jag plötsligt en superkvinna att förhålla mig till, kall mot sin familj, kostymklädd och upplärd av MI5. Nja, jag får tänka på den…

Jag tänker inte skriva mer om handlingen utan konstatera att det här är en kriminalroman där mycket av spänningen ligger i det politiska spelet och den vill utmana oss läsare till att fundera över terrorismens drivkrafter i samhället och den ger också en bild över USAs sätta att hantera hot utifrån. Det märks att Ohlsson har stora kunskaper om terrorism och hon använder dem i den här boken för att hjälpa oss lekmän att förstå en del av det komplexa spel som sätts igång av en upptejpad papperslapp på en flygplanstoalett. Klart läsvärd!