hungerspelen – del 1

Man ska aldrig säga aldrig, det är ett som är sant. Framtidsdystopier med sciencefictioninslag är ju vanligtvis inte min grej men jag får faktiskt kapitulera när det kommer till Hungerspelen. Jag blev så totalt uppslukad av livet i Panem där människorna hålls i schack genom svält, övervakning, indoktrinering och den tv-sända dokusåpan Hungerspelen. Panem består av en huvudstad och 12 isolerade distrikt och för att medborgarna inte ska kunna enas och göra uppror mot diktaturen hålls årliga hungerspel som bokstavligen är på liv och död. 24 barn och ungdomar väljs ut, placeras i ett spelområde och den som lever längst vinner ära åt sitt distrikt och en framtid i överflöd. Katniss Everdeen skall tillsammans med Peeta Mellark representera gruvarbetarnas distrikt och Katniss, som är döpt efter en ätlig rot, har hela sitt liv vistats i skogen utanför det strömförande staketet tillsammans med sin far. Hon är en skicklig bågskytt och dessutom har hennes mor lärt henne att hela med hjälp av örter, hon är stark och modig och som talisman bär hon en guldbrosch i form av en härmskrika genom hela spelet. När hon utmanar reglerna för spelet får det följder som ingen räknat med… Måste läsa vidare i Fatta eld!

I Suzanne Collins bok Hungerspelen är det den 16-åriga flickan Katniss Everdeen som jag får följa och det här är ett rysande intelligent sätt att diskutera vår samtid på och styrkan är att det inte alltid är svart eller vitt, det är komplext trots att texten är lättläst på ytan. Där finns tankar om den perfekta fasaden där huvudstadens människor inte åldras, opererar sig enligt mode och hyperintelligenta teknologier som bara används för några få utvalda alternativt för att övervaka och begränsa människor. En liten grupp ofantligt rika som frossar medan  massorna svälter och inte har tillgång till den mest basala sjukvården, tv-utsändningar och medier är helt styrda av diktaturen och man kan undra om det är dit vi är på väg? Undra just hur de här böckerna diskuteras i Nordamerika som tydligt är den kontinent där berättelsen utspelar sig. Någon som vet?

Mängder av frågor väcks hos mig genom läsningen och det är också intressant att fundera över vilka egenskaper som premieras, vad vinner man på i längden och hur kan man bevara någons slags mänsklighet och värdighet i ett samhälle där solidaritet ses som ett hot mot övermakten? Hur ser det  personliga ansvaret ut och hur kan man påverka det samhälle man lever i?  Tål att tänkas på inuti romanen likväl som här i vår vardag. Suzanne Collins budskap är enkelt och mycket spännande förpackat – tillsammans är vi starka, om alla bidrar med mod och kunskap, arbete och omtanke så kan vi förändra. Åtminstone litegrann.