hur läser jag egentligen?
I den underbara knallgula boken The Perks of being a Wallflower får huvudpersonen Charlie ett råd av sin lärare: du måste läsa romanerna som ett filter, inte som en svamp. (lite fritt översatt från minnet eftersom boken nu finns hos dottern i Lund) Jag tänker genast att jag är både filter och svamp, allt på en gång.
Hurdana är ni andra?
Jag är nog mera svamp tror jag om det betyder att man suger i sig allt. Har svårt att skumläsa, för nyfiken antaglien.
Jag tänker att det ibland är för jobbigt att suga i sig allt, ibland silar jag läsningen för att inte tas över helt.
Mest filter.
Jag Filtrerar nog omedvetet mycket genom erfarenheter men jag anstränger mig ibland att låta berättelsen bara uppfylla mig.
Svamp jag vill inte missa något av en bra bok – Filter när det är en historia som inte väcker mitt intresse
Jag Filtrerar nog mest av allt nät det är otäcka saker.
skönt att vara en svamp också ibland 🙂
Det är väl lite förnuft och känsla över den här frågan. Man kan kanske välja att vara svamp ibland…
Efter att ha sett serien och verkligen fastnat för den så känns boken som ett bra komplement till serien. Får en mycket större förståelse till saker och ting som jag inte riktigt fick grepp om när jag såg serien. Stör mig dock oerhört på de svenska översättningarna av bl.a. städerna. Hur fel känns det inte med en stad som heter Kungshamn i en fantasyroman?
Jo, det är flera av namnen som jag stör mig på… Ses den 23:dje!