little Bee

Det berättar tonårsflickan för den femårige Charlie som helst av allt vill vara Batman. Pojken vill vara superhjälte med superkrafter och ställa allt tillrätta, han sörjer sin far som just dött och Little Bee har tagit ett alterego av helt andra orsaker. Hon flyr de brutala männen som våldtagit och mördat hennes syster på en strand i Nigeria och till varje nytt ställe hon kommer så letar hon efter ett sätt att ta sitt liv. Om männen dyker upp ska hon vara förberedd. Efter två år på flyktingförläggning i England släpps hon helt utan skyddsnät och det enda hon kan komma på att göra är att ta kontakt med Andrew och Sarah, det unga journalistparet som hon mötte där på stranden för två år sedan.  

Little Bee är en skickligt berättad roman om hur en ung nigeriansk flyktingflicka och änkan Sarah, det glassiga månadsmagasinets chefredaktör möts igen. Första gången de träffades var i Nigeria och minnet av det mötet lämnar dem aldrig, de är evigt förbundna. Det här är bitande kritik över samhällets dubbelmoral och flyktingmottagande samtidigt som det är en varm skildring över människors lust att leva vidare, trots allt. Little Bee heter egenligen Udo -iboordet för fred – och den enda invändningen jag har mot Chris Cleaves roman är att det blir likasom nästan för bra. Jag kan se filmatiseringen av boken rulla i mitt huvud och slutscenen är magnifik – dramatisk och symbolisk och…

Jag avslutar läsandet av Little Bee med en en enveten känsla surrande inuti mig, tankarna far och lämnar mig inte ifred. Berättelserna som gestaltar unga flickor på flykt från män som gör dem illa är viktiga, de ger röst åt flickor som annars kanske inte skulle få höras. Flickorna letar efter ro att utvecklas till de människor som de har rätt att vara. De vill visa sitt ansikte, säga sitt namn med stolt röst och utan rädsla – leva ett liv i fred helt enkelt. 

Andra böcker som jag läst på liknande tema är Abigails liv och Sånt jag berättar för Allah  Läs gärna mina texter om dem och läs förstås den drabbande romanen Little Bee.