bokhyllerunda -S

S = Sorgesång

Sorgesång är en roman skriven av Siri Hustvedt, för mig var det en riktigt stark läsupplevelse. Mitt i romanen står Erik Davidsen, New Yorkbo med rötter i Minnesota och Norge, som när hans far dör börjar en resa för att genom brev, dagböcker och andra dokument lära känna sin far bättre. Sättet att leva har förändrats mycket på en generation och beskrivningarna av Eriks barndomshem får mig att tänka på Andrew Wyeths bilder som jag nyss sett. Samtidigt är romanen en resa i Eriks liv, ett utforskande av relationerna till dem han har omkring sig. Genom hela romanen går ett stråk av saknad och sorg över det liv som kunde blivit, de ärliga samtal som kunde hållits, den kärlek som kunde upplevts. Om inte om hade varit.

Jag är särskilt förtjust i böcker där dåtid och nutid blandas, läsaren bjuds in i berättelsen och uppmanans att tänka själv och där miljöerna talar till mig. Sorgesång är en berättelse som tar vid där Vilhelm Moberg lämnar oss, vi får bilder av hur det gick sedan med några skandinaviska immigranterna som byggde sina liv på dem amerikanska prärien. Genom sonen Erik får vi följa den norskättade immigranten Lars liv i Minnesota, pappans kvarlämnade papper är minutiöst ordnande och när Erik läser dagböcker och brev tonar en ny bild av hans far fram. Erik lever ett ensamt liv i New York, hans arbete som psykoanalytiker är det ramverk som han hänger upp sitt liv på. Vi möter också syster Inga, neurotisk författarinna, ganska lik Siri Hustvedt själv utifrån vad jag känner till om henne, och sorterandet leder till att de två syskonen börjar sortera och omvärdera även i sina egna liv. Vad är viktigt? Vad vill vi lämna till våra barn? Vilka sanningar ska egentligen berättas? Det är dags att förändra och tro på ett annat liv, utan sorg över det förgångna. En pånyttfödelse ”Inte efter döden utan här, när vi lever.”.

– texten är delvis en repris från 2010 och 2011 –