En av höjdpunkterna på Amsterdamresan var förstås besöket på Anne Franks Huis som ligger längs med Centralkanalen. Det var en högtidlig och nästan vördnadsfull känsla att se den fina utställningen som ville lyfta fram människorna som en gång gömt sig i gårdshuset. Självklart handlade det om Anne men också medhjälparna fick berätta sin historia. Efter att ha passerat de gamla kontoren och gått upp för den branta trappan kom vi till rummen som var små och mörklagda. När man kikade upp mot vinden och fick syn på vindsfönstret med en kastanj utanför kunde jag genast känna glädjen i att se en flik himmel. Annes dagbok med rutiga pärmar fanns där i en monter och flera collage av texter projicerades på väggarna. Värdigt och en oförglömlig upplevelse. Härligt var att se också museishopen var en bokhandel, böcker och vykort trängdes på väggarna. Såklart var jag tvungen att köpa en souvenir i form av en fotobok men minnet av besöket kommer säkerligen finnas kvar längre än boken. Oförglömligt.
Det är ju precis sådant som gör historien levande. Jag kommer ihåg att jag hade svårt att greppa att det verkligen hade hänt, när jag läste boken.
Jag kan tänka mig att läsa om den nu när jag sett med egna ögon. Det var gripande.
Vi hoppade över museet när jag var i Amsterdam. Köerna in var avskräckande långa. Nu har jag istället något att se fram emot.
Du har verkligen något att se fram emot. Jag hade blivit tipsad om att köerna var kortare på sen eftermiddag. Nu var det en blåsig vardag i början av mars, ingen riktig turistpeak och vi behövde bara vänta ca 20 minuter. Det är värt en stunds kö – helt klart!