All My Friends Are Superheroes (Andrew Kaufman)

Buy it, borrow it, steal it but just make sure you read it. Jag köpte, på flygplatsen, och läste passande nog All My Friends Are Superheroes på planet. Passande för att boken utspelar sig under en flygresa. Det är den för mig okände mannen Scott Pack som citeras på omslaget och jag hade nog inte låtit mig övertygas bara av denne säkerligen ärbare litteraturälskare om jag inte förväxlat författaren med den legendariske komikern Andy Kaufman som jag varit nyfiken på sedan jag förstod att REMs fantastiska låt Man on the Moon handlar om honom. Att Andrew Kaufman istället är en kanadensisk journalist insågs ganska omgående och han är ärligt talat inte särskilt underhållande och nu skall boken sablas ned i form av Andrews inre monolog under idéstadium och genomförande av projektet. Resten av texten är alltså en fri återgivning av Andrews tankar:

Tänk om man tar olika sorters människor och reducerar dem till klichéer med ett enda utmärkande personlighetsdrag vardera och sedan gör om dem till superhjältar med det där personlighetsdraget som superkraft… rätt billig analogi och inte särskilt djup psykologi, medges, men det bör väl räcka till ett kul uppslag i en veckotidning… eller vad tusan, jag tar den här spiken och kokar en roman av den… om jag klistrar på lite Nick Hornby-ish relationsdravel sedd från den manliga sidan men tänkt för kvinnliga läsare så kan jag nog få det att räcka till… jaha, 108 ytterst glesa sidor blev det, oki doki… skickar till förlaget på vinst och förlust, alltid är det någon stackare som förväxlar mig med Andy Kaufman i pockethyllan…

/Gästbloggare M