det borde finnas regler

”Vissa saker måste man bara kunna.”

Dricka rödvin, flirta, springa i högklackade skor, röka och suga av en kille – det är baskursen som ska hinnas med innan man fyllt arton, annars är man hopplöst ute. Mirijam och Mia bor i den lilla småstaden och längtar mest någonannastans, att gå i åttan är omåttligt trist. Spänningen finns i den mycket äldre mannen Per, fester och span på gymnasiekillar och Mias mamma påminner ständigt om att de är barn. Barn som leker vuxna och sakta med säkert finner på att även om håret är knallrosa så är det lättast och skönast att vara bara jag.

Lina Arvidssons ungdomsbok är en härlig fjortisbok som moraliserar bara litegrann, språket är mitt i tiden och det där svåra att vara vuxen och barn samtidigt skildras så på pricken att det nästan gör ont. Och jag håller med Mia; Det borde finnas regler. Det borde finnas en manual för det där svåra att växa upp, tänk vad tråkigt men ack så praktiskt. Jag skickar genast min bok vidare till en äkta fjortonåring för det här är en bok att älskas av både 14 och 45-åringar!