O.D. on J.D. – Franny and Zooey

Hur lycklig jag än är för min box blev det lite för mycket Salinger för gästbloggaren nu. Novellen Franny och kortromanen Zooey tar upp tråden från A Perfect Day For Bananafish från Nine Stories. Franny och Zooey är nämligen småsyskon till Seymour Glass från A Perfect… och Seymour svävar som en ande över familjen Glass. Och andighet är vad det handlar om. Franny kommer hem från college till sin pojkvän över helgen och har svårt att fördra dennes intellektualism då hon sett alltför mycket av den varan på sin skola och dessutom är i full färd med att fördjupa sin andlighet med en kombination av kristendom och buddhism. Storebroder Zooey, som är skådespelare, får sedan chansen att korrigera den livssyn som lett henne in i en återvändsgränd i den alltför långa kortroman som följer.

Det är något här som är svårt att ta till sig riktigt och jag tror det är den till synes intressanta kombinationen av modern New York-familj och religiöst sökande. Kanske var det mer utmanande att läsa om en tjugofemåring som traskar omkring hemma i sina föräldrars lägenhet och varvar cynismer med visdomsord på slutet av femtiotalet, men nu känns det mest som att Salinger prånglar ut Lättandlighet för Dummies samtidigt som han inte vågar slita sig från sin hemtama och framgångsrika vanliga övre medelklassmiljö. Det finns en eventuellt medveten ironi i att stackars Franny sliter sig från sin odräglige pojkvän bara för att hunsas av sin översittare till bror. Är ironin inte medveten är det läsaren som är Franny och Salinger som är Zooey och oavsett vilket så tar jag en paus nu, J.D. Jag har mina farhågor om vad som väntar vid slutet av boxen och behöver samla kraft ifall de besannas.

/Gästbloggare M