Med Cornelis visa ringande i öronen som ett soundtrack läser jag Felicia Feldts roman Felicia försvann. För det är en roman, väl? Autofiktion, där man tar egna erfarenheter och skruvar dem ett par varv för att få fram en poäng. I fiktionen är författaren Gud – väljer vad som ska tas med och väljer vad som skall lämnas utanför och den bild som Felicia Feldt ilsket, ärligt och totalt utlämnande väljer att berätta om sin barndom och uppväxt är förfärligt jobbig att ta in. Där finns psyskisk ohälsa, sexuella övergrepp, mobbing, otrygghet och och ett barn totalt utsatt för de vuxnas nycker.