Arne Anka – Voodoo vid vatten (Charlie Christensen)

Jag skrev alldeles nyligen om några favoritserier, varav Arne Anka var en. Inte visste jag att Arne fortfarande var vid liv och jag blev väldigt glad för julklappen från dottern, Voodoo vid vatten. Det här är tydligen en samlingsvolym, fråga mig inte varifrån episoderna samlats, men fråga mig om Arne håller klassen fortfarande och svaret är tyvärr nej.

Där Arne förr var en trovärdig cyniker i det att han likt sin namne var en personifiering av misslyckandet och där han förr var en termometer uppkörd i ja-ni-vet-vad på en ängslig Stockholmsnatt är han nu ett tafatt språkrör för att kommentera dagens ungdom, miljöförstöring, svenneturism och för att berätta dåliga vitsar (sic). Orkar i min bedrövelse inte gå i clinch med eländet i detalj, men det är ganska troligt att Christensen hellre skulle teckna något annat än Arne om han fick välja själv. Om inte annat lyser detta igenom i en helt meningslös berättelse från New York 73 som bara kan ha tillkommit för att tecknaren ville smygpublicera sin bildsättning av Ginsbergs Howl.

Finns det då inget förlåtande med Voodoo vid vatten? Det skulle vara att man haft den goda smaken att citera ett klockrent betyg från Flamman på baksidan: ”Monoton och krystad cynism”.

/Gästbloggare M