den perfekte vännen – noveller om här och nu

Om någon tillnärmelsevis följer min blogg så vet ni att det går ganska trögt med läsandet. Novellsamlingen Den perfekte vännen av Jonas Karlsson blev den perfekta vännen i nöden. Noveller väl förankrade i samtiden, underfundiga och sådär lite skruvade och jag känner igen typerna som befolkar berättelserna. Ibland tänker jag tanken: det här kunde varit jag, som i titelnovellen där en man stöter på en kille som hälsar glatt, han kan bara inte kan placera personen men frågar inte vem det fakriskt är. De trivs förträffligt i varandras sällskap och inser sent omsider att de inte egentligen känner varandra alls. Typiskt sådant som nästan skulle kunna hända, och sådana är Jonas Karlssons noveller. Det handlar om sådant som nästan skulle kunna hända och sanningen och äktheten i det prefekta ifrågasätts. I Rummet möter vi en man som vill vara den perfekte medarbetaren och som noggrant och systematiskt tar sig an sin nya arbetsplats och i just den novellen kände jag igen mycket från Sofia Nordins roman Gå sönder, Gå hel som jag just läst. De handlar båda om att genom logiskt resonemang skapa en verklighet som är greppbar och tydlig. Rutinerna får inte rubbas för då riskerar hela bygget att falla.

Om jag ska säga något lite negativt om den här novellsamlingen så är det att jag önskar att jag läst Den perfekte vännen innan Spelreglerna eftersom jag tycker att hans senaste samling hade skruvat det absurda ett snäpp till. Jag gillade Spelreglerna bättre kanske just därför och då hamnade den här samlingen lite i bakvattnet, den är bra, men inte lika bra. Enligt mig då.

Boken finns som e-bok på bibblan. Låna!