ännu ett julklappstips – mer ladlit!
Konsten att tala med en änkling skrev jag om förra hösten på en bokcirkelförallas blogg och jag passar nu på att påminna om en riktigt härlig julklappsbok. Man kan nämligen inget annat än att helt kapitulera. Inte för att den har en klatschig titel á la självhjälpsbok, inte för att den har ett snyggt omslag, inte för att den blivit rejält omskriven utan för att det är en smart, varm, rolig och berörande historia om hur svårt det kan vara att fortsätta med sitt liv när något oväntat händer.
När jag läste boken hade jag omväxlande skratt och gråt i halsen, delvis för att det där med att förlora en närstående känns outhärdligt. Doug har trettio år gammal hunnit med att både möta och mista sitt livs kärlek. Som änkling så vill han helst leva i sina minnen och dejta sin flaska men hans envisa tvillingsyster, hans smågalne pappa och strulande styvsons förehavanden gör att han mer eller mindre tvingas tillbaks till det levande livet igen.
Det här skulle kunna vara en bok i mängden full med förutsägbara händelser men styrkan i den här underhållande relationshistorien skriven av Jonathan Tropper är humorn, det kvicka och småironiska språket och Dougs distans till sig själv och sin situation. Han är krönikör på en tidning och genom hans tidningskrönikor får vi läsare ännu en bild av vilken berg och dalbana det kan vara det där med sorg. Dessutom är boken en underbar skrattframkallare i beskrivningarna av det amerikanska medelklasslivet i suburbia. Konsten att tala med en änkling är verkligen en bok att gilla!
Sju jävligt långa dagar är ytterligare en Jonathan Tropper som kan rekommenderas. Perfekta i klappsäcken.
Läste precis den här! Det enda jag inte gillade var de ibland lite stereotypa könsrollerna (både män och kvinnor) och utseendefixeringen på kvinnorna, men annars en helt underbar bok.
Håller med dig om att könsrollerna är väl stereotypa. Köper nästan det ändå eftersom där finns så mycket både värme och ironi – borde vara motsatspar men beskriver hans böcker bra.
Ja, eller hur! Man förlåter honom ändå, resten är så himla bra.
Gillade den första, men den andra (Sju jävligt långa dagar) hade jag svårt att ta mig igenom då jag tyckte översättningen inte var särskilt lyckad (direktöversättningar, anglicismer en masse, dålig koll på var det ska vara hans och var det ska vara sin, ta tillvara på istället för ta vara på eller ta tillvara osv osv, ad nauseam). Hoppas innerligt att inte översättaren är din bästis eller nåt… 😉
Och nu ska jag sluta backläsa här. NU! 😀
Håller med dig om översättningen, den var sådär. Kul att du läser gammalt här. Du är så välkommen!