simon och ekarna
En skeptisk min hade jag när jag gick in i salongen och satte mig på stol 1, rad 1. Det är så väldigt svårt det där att göra film av en älskad bok. Många, många tusen läsare har gjort sig egna bilder av Marianne Fredrikssons roman Simon och Ekarna och nu var det dags för film och jag kort och gott gillade. Jag sjönk in i Lisa Ohlins vackra film, vackert fotat, underbara och tidstrogna miljöer, omsorg om detaljerna, trovärdigt gestaltat och Bill Skarsgård är en mycket bra ung Simon. Okej, lite mycket solen silar genom eklöven, lite mycket smäktande violin och en gnutta lättvindigt sveptes Sveriges hållning mot judar under andra världskriget förbi men. Den var klart sevärd, se den i mellandagarna och läs sedan boken. De kompletterar och berikar varandra!
Även om filmen sällan får med allt, vill jag ändå se.
Ja, jag tyckte den var helt klar sevärd. Det finns ju inget som säger att en filmatisering ska ha med allt, filmen blir en skapelse och boken en annan och jag tycker de lyfter varandra.