Ytterligare en Jo Nesbödeckare slukad med hull och hår! Riktigt i klass med Rödhaken var inte Smärtans Hus men helt klart en habil deckare. Jag får följa Harry Holes liv efter att hans kollega Ellen mördats på öppen gata och Ellens skugga finns med i hela utredningen som i den här boken handlar om bankrånare. Harry vrider och vänder på fallet och blir personligt inblandad och Jo Nesbö passar på att beskriva rånares motiv, resandefolkens kultur och polisarbetet inifrån. Kanske att den här historien hade fler tidsmarkörer och därför känns lite mer passé. Smärtans hus är ju studion där polisen redigerar och analyserar övervakningsvideoband. Laptopar med modem och annat känns också ifrånsprunget, måhända ska författarna passa sig för att skriva in alltför mycket teknik? Hur som haver jag gillar Harry Hole, han är en människa av kött och blod och livet går inte på räls. Spännande sträckläsning – djävulsstjärnan nästa!
Vad kul att vi har kommit ung lika långt i serien. MItt projekt är att jag lyssnar på dem i bilen och jag är halvvägs in i just Djävulsstjärnan. Rödhaken är den enda jag tyvärr missat, har nämligen inte fastnat helt för böckerna (och inte orkat blogga – det får väl bli ett sammanfattningsinlägg senare) och det låter som det är den du fastnat mest för. Jag får kanske åtgärda min miss på något sätt 🙂
Ja, hittills är Rödhaken den klart bästa enligt mig. Där har han vävt in familjeberättelser från sin fars krig och det märks att det är äkta på något sätt.