Eva Ibbotson har skrivit en lång rad barn och ungdomsböcker med spöken, häxor och monster i huvudrollerna. Jag läser ibland Hemligheten på perrong 13 högt för eleverna i fyran. Det passar särdeles bra såhär på hösten och dessutom kan man alltid diskutera med dem om de känner igen något av handlingen. Där finns ju några beröringspunkter med Harry Potter om man säger så…
Några elever fastnar alltid för Eva Ibbotsons sätt att skriva och då är Häxtävlingen och Spökräddningen ofta säkra kort, Spökena på Clawstone Castle brukar också kunna gå hem. Det är en berättelse om två barn… Läs mer

På akvarellmuseet i Skärhamn kan man just nu se en mexikansk utställning och det slår mig när jag vandrar runt där att den mexikanska kulturen verkar ha ett bildspråk där döskallar och skelett finns med på ett helt annat sätt än här hos oss. Okunnig som jag känner mig så googlade jag  och hittade spännande fakta om de dödas dag. Vill man veta mer så finns där ett föredrag den 6 november med titeln Att minnas de döda. Jag, som är fostrad i min kultur, tycker ofta att skelett och döskallar är kitsch och effektsökeri, på vår Alla helgons dag så tänder vi ljus och firar i stillhet… Läs mer

Då var hela trilogin läst. Jag skrev ju lite om att tredje delen handlar om ensamhet häromdagen och frågan är hur man skall summera helheten nu. Man får väl se 1Q84 som en thrillerpastisch i Murakamistil och det var kanske givet att den kombinationen skulle bli lyckad. Det är lite tveksamt att titta på thrillerinslaget separat, men ändå lite intressant. Minns inte om jag skrivit det här tidigare eller bara tänkt det, men det verkar vara oändligt mycket svårare att sy ihop en mystisk intrig än att få den intressant under inledningsfasen. Slutet tenderar att ha svårt att bli lika ”storslaget”… Läs mer