tills vattnet stiger

Tidigt i romanen får både Babakar och vi läsare reda på att vår tid på jorden är utmätt, om människan fortsätter på sin inslagna väg kommer vattnet att stiga och dränka allt det vi byggt upp: Tills vattnet stiger gäller det hinna göra så mycket gott man kan.

Läkaren Babakar lever i stillsamhet och utan familj på den karibiska ön Guadaloupe och en natt hämtas han till en förlossning där endast det lilla flickebarnet överlever. Babakar bestämmer sig att lyssna till sin avlidna mors röst och tar sig an den lilla förtidigt födda flickan. Sökandet efter flickans ursprung, hans eget ursprung och ett sammanhang där de kan skapa en framtid tar sin början. Vi får följa Babakars uppväxt i Mali, arbete i ett krigshärjat afrikanskt land – oklart vilket, föräldrarnas speciella bakgrund, hans flykt till Karibien och vidare flytt till Haiti och genom hela resan ställer han sig på de utsatta och svagas sida. Han bevittnar lidande,våld och krig, diktaturer och förtryck och han vägrar att vara politisk, han vill hjälpa och visa på att hjälpsamhet och omsorg om andra står över ras, kön och kultur.

Maryse Condé börjar sin roman Tills vattnet stiger hos Babakar men låter efterhand allt fler människor i hans närhet komma till tals i egna kapitel, på så vis får vi möta ett stort antal människor och deras verklighet. Det är ett spännande sätt att berätta som också kräver full koncentration av läsaren. Många namn, situationer och händelser passerar förbi i romanen och jag får stanna upp och tänka till, hur var det nu? Vems röst är det här, vilket perspektiv, vilken tid och vilken relation till varandra?

Maryse Condé guidar med sin text ändå läsaren tillbaks till Babakar och den lilla flickan Anais och hon är en strålande berättare där många teman samsas: nutida politik, arvet från tiden som koloni, kärleken till bildning, frågan om vad som är en familj, allt det och mycket mer finns med i romanbygget. Jag ser fram emot att läsa fler av hennes romaner, några har jag redan i hyllan. Har man vägarna förbi Stockholm så kan man den 20 oktober lyssna till henne på Internationell författarscen, ibland önskade jag att jag bodde i huvudstaden…

Jag är ju med på resan jorden runt som Lyran anordnar och fick inte läst någonting på stoppet Karibien. Nu har jag iallafall läst en titel från den delen av klotet. 🙂 Läste boken som e-bok lånad från biblioteket – härlig litteratur bara några klick bort!

Läs vad SvD skriver om boken.