Mexico – Poesi & Politik heter den pågående utställningen på Akvarellmuseet i Skärhamn och det var en ganska störande upplevelse. Ibland kommer man till en konstutställning och kan vila i bilderna men så var det då inte idag.  Det här är en utställning av samtidskonst som vill visa på kontrasterna i ett samhälle där droger, våld och fattigdom är vardag. Att se kolorerade vykort föreställande farliga platser uppsatta på en karta där våldets väg är markerad och upphittade, vaccumförpackade, trasiga och smutsiga barnkläder samtidigt som man har utsikt … Läs mer

Akvarellmuseet har en restaurang med det passande namnet Vatten, på första parkett sitter vi och M ser en fisk som slår, eller är det en fågel? En boj, säger jag förnumstigt. Det är en boj.
Men den är grå och rör sig. Det är en säl som är ute efter dagens lunch. Det har jag då inte sett förut, M som är uppvuxen på Tjörn kan inte heller påminna sig om att där brukade finnas sälar långt inne i hamnen. Finns där någon läsare som vet? Vi åt förresten också dagens fångst: kokt fisk med örtcreme, potatisfondant och ungsstekta grönsaker. Gott, hoppas nu sälen blev lika nöjd med lunchen som vi.… Läs mer

Jag har bara läst knappt hälften av avslutningen av trilogin ännu men måste få skriva av mig lite ändå. Efter en snabb försynt resumé, välbehövlig för oss glömska, är vi tillbaka i den här något skeva världen eller kanske de här parallella världarna som skaver mot varandra eller vad det nu är som Murakami alltid lyckas gäcka oss med (någon gång skall jag knäcka gåtan). Nu är berättelsen uppdelad på tre personer – förutom Tengo och Aomame även utredaren Ushikawa. Den vanlige akademikerkillen och en japansk Lisbeth Salander får alltså sällskap av en outtröttlig logiker men även intuitionist… Läs mer