underbarn – med doft av norskt 60-tal

Vidunderbarn är den norska titeln på Roy Jacobsens roman Underbarn och visst är det här en vidunderligt berättad historia. Året är 1961, Gagarin cirklar runt jorden i sin kapsel och Kennedy är president, det är årtiondet när hatt och rock förvandlas till ett vässat gitarrsolo, män bli pojkar, husmödrarna blir kvinnor och i förorten finns drömmen om  ett värdigt liv. Kanske till och med ett bättre liv där minnen från barndomens övergrepp, skilsmässa och änkeskap skall kompenseras med möbler på kredit, mönstrade tapeter och en semesterresa till ön i fjorden. Finn och hans mor, tar sig an halvsyster Linda som kommer som en trasig liten docka till dem och modern kämpar för att skapa en framtid åt den lilla familjen. 

Året tillsammans med Linda förändrar framtiden för dem alla och störst är förändringen hos modern. Hon bryter sig loss från sitt sociala arv, tar itu med sina minnen och vågar satsa på ett mer kvalificerat jobb. Det här är en vacker barndomsskildring berättad med en pojkes ibland ganska naiva röst, måhända kan jag tycka att de där barndomsskildringarna från 60-talet med uppåtsträvande arbetarklass i huvudrollen har skrivits förut, berättelsen känns som jag hört förr. Där finns ändå något i historien som gör att jag läser vidare, jag vill följa Finn, Linda och modern mot framtiden och det är ett gott betyg. Både till boken och till bibliotekarien på min lilla biblioteksfilial som kom springande med den i handen: Här är en bok som du kommer att gilla Anna. Alldeles sant, jag läste och gillade, inte extraordinärt men helt klart gillade.