det var inte jag – barndomens skuggor dröjer sig kvar

Börjar med en fanfar! Bok nummer 100 läst 2011 – ett litet kalas får det nog bli i eftermiddag för all fantastisk läsning som året bjudit på så långt.

Det är inte utan att jag kommer till att jämföra Kjell Johanssons Det var inte jag med Majgull Axelssons Moderspassion som jag läste förra veckan. Båda romanerna handlar om hur barndomen, uppfostran och uppväxtförhållanden påverkar människor så i grunden att de, trots tappra försök, har svårt att tro att de duger, att de hör till och är värda att älskas. Liknande frågeställningar men så olikt berättat; där Axelsson är mångordig och övertydlig är Johansson sparsmakad och låter läsaren tänka själv och för mig är det absolut att föredra.

Kjell Johanssons text berättar inte allt, läsaren får fylla i och fundera. Vi möter Eva och Einar som befinner sig mitt i livet, välutbildade och med ordet och litteraturen som huvudsyssla. Orden har de hand med men med en uppväxt där kärlek och glädje varavdes med ängslan, rädsla, lögner och svek så är det svårt med tillit. Tillit till andra och till sig själv. En del av handlingen förväntas läsaren säkert också känna till eftersom boken berättar om människor som berättats om tidigare. Jag har ännu inte läst hans hyllade triologi om uppväxten i Midsommarkransen som finns samlade i volymen De utsatta men jag kan tänka mig att läsningen hade blivit ännu bättre om jag hade haft de romanerna med mig som fond. Oavsett om jag har hela bilden eller ej så är det här riktigt bra läsning, Johanssons kärlek till böcker och texter där kunskap och bildning används som medel för att bygga upp ett värdigt liv lyser igenom vid många tillfällen, i en sådan bok känner också jag mig hemma.

På bokmässan kan du höra Kjell Johansson själv berätta om de skuggor som barndomen kastar långt, långt fram i livet, både i egna programpunkter och i samtal med Kristian Lundberg, aktuell med sin nya roman Och allt skall vara kärlek.

Det var inte jag recenseras i SvD, Sydsvenskan.