Cornelia Funke – en fantastisk berättare

Det är Cornelias första besök i Sverige och hon inleder med att berätta för oss att det är precis så fantastiskt som hennes vän Astrid alltid sagt. Samtalet mellan henne och förläggaren Lotta Olsson börjar i serien om bläckvärlden, fascinationen över hur böckers karaktärer kan bli levande om högläsaren är tillräckligt skicklig. Frågan är bara vilka historier han egentligen ska våga läsa? Vilka karaktärer vill vi egentligen möta i verkligheten? Alla böcker borde läsas högt hävdar hon och det låter ju härligt att höra för mig som läser mycket och ofta för andra.

Cornelia berättar att hon skriver om sina böcker upp till 7 gånger och varje gång så styr berättelsen författarens penna och det kan liknas vid en viktoriansk labyrint där det ibland är en återvändsgränd, karaktärer dyker upp och måste ibland tas bort igen eftersom de helt dominerar historien. Hon känner sig som en ordfiskare som ska ställa frågorna och inte ge svaren, fiska upp en historia och skrive ned den. Hon jämför sitt skapande med historieberättaren som inte alltid har koll på slutet, det är precis som med livet. vem vill veta hur det slutar?