hur är det med tegelstenarna?
Vilken är den längsta bok du läst?
Det frågar Annika i dagens bokbloggsjerka och jag vet att en av de längsta någonsin är Vikram Seths En lämplig ung man. Med sina sådär 1300 bibeltunna sidor var den en riktig tegelsten. En av Harry Potter delarna kan nog också kvalificera sig och Borta med Vinden ligger bra till. På senare tid är nog den bok som tagit längst tid att läsa Jonathan Franzens Frihet, även om den inte var riktigt så tjock så har den absolut tegelstensstatus hos mig.
Ibland kan man undra om desto fler sidor är desto bättre? Hur är det egentligen med det? Och är det fler än jag som undviker alltför tjocka böcker? Jag är otålig och vill hinna läsa många olika genrer, författare och titlar och då går ofta en riktigt tjock bok bort. Hur gör ni andra?
Jag älskar tjocka böcker, då varar den ju så mycket längre 🙂
Jag väljer bok efter hur bra den verkar, inte hur tjock den är. Däremot kan jag tänka om alltför tunna böcker att "i den kan det inte hinna hända mycket".
Åh, det är både och detta! Vissa böcker vill jag aldrig ska ta slut, medan andra gärna hade fått kortas ner. Detta var ett ganska meningslöst svar 🙂 Den tjockaste bok jag har läst hette nog Shike och handlade om en samuraj eller något ditåt.
För tillfället undviker jag alltför tjocka böcker. Känner att jag måste hinna läsa så många som möjligt och en bok på kanske en månad har jag inte ro till.
Jag gillar tjocka böcker och har dem gärna i hyllan, men när det kommer till att läsa dem kan jag ibland bli lite avskräckt. Jag vet inte varför; är kanske rädd att jag ska tröttna mitt i och missa super-twisten på slutet. 😉 Det är ju så mycket annat jag vill hinna med att läsa också.
Väldigt tunna böcker är dock mer avskräckande; jag vill ha böcker som känns att de är böcker och kan bli lite besviken när jag beställt böcker och det visar sig att de är pyttesmå.