en turkisk oäkting är en äkta pärla!

Det var längesedan jag fnissade så högt som jag gjorde när jag läste de första kapitlen i Elif Shafaks underbara samtidsroman Bastarden från Istanbul. Där finns ett riktigt kaledioskop av tänkande och slagfärdiga människor och beskrivningarna av den turkiska storfamiljen bara bestående av kvinnor (männen har en olycklig egenhet att dö unga), det inrökta caféet Kundera, den försmådda amerikanskan som hämnas på sin armeniske man genom att gifta sig med en turk gör att jag njuter av underhållningen. Allteftersom romanen utvecklar sig så blir tonen något allvarligare, förvisningen och utplåningen av armenier i Turkiet under tidigt 1900-tal kommer nära de två unga flickorna som är berättelsens huvudpersoner. Familjernas hemligheter nystas sakta upp och genom gammelfarmors alzheimerdimmiga minnen kommer de alltnärmare sanningen i familjen och kring Turkiets historieskrivning. Övergreppen mot armenierna är fortfarande en infekterad fråga i Turkiet och Elif Shafak uppmanar till att avtäcka den ganska otäcka sanningen och berätta. 

Mat och matlagning har också sin tydliga roll i historien, inte bara upptäcker de båda flickorna att ”husmanskosten” är den samma oavsett turk eller armenier utan själva beskrivningarna av maträtterna är så härligt skrivna att man blir riktigt hungrig. Varje kapitel har dessutom namn efter något ätbart, vad sägs om Pistagemandlar?

Som förhoppningsvis framgår av min text är det här en bok helt i min smak, dessutom praktiskt med e-bok. Snyggt jobbat av det nya förlaget 2244!