läge för tant-lit

Efter att ha läst chick-lit och lad-lit så är det nu dags för tant-lit. Har suttit i solstolen och läst Birgitta Stribes bok Endera dan som är en liten orgie i foträta skor, dåligt självförtroende och ständiga uppmaningar att det är dags att ta tag i sitt liv. Britt-Marie Assarson är en medelålders journalist i det lilla samhället Stingslinge och hon funderar över om det kanske är dags att ordna en utsällning över allt det där som aldrig blev gjort. En exposé över tiden som runnit mellan hennes fingrar,  något måste göras. ”Endera dan skulle något omvälvande ske”.

Birgitta Stribe skriver i korta kapitel om hur livet förändrars den dagen hon börjar ta chanser som dyker upp och  texten är lättläst och ofta underhållande, det känns som att jag läser ett kåseri i en damtidning. Där finns personligheter som man kan känna igen sig i och Britt-Marie berättar om ett antal dråpliga situationer. Lite får jag väl känslan av kvinnan som står med foten fastnad i en byrålåda och säger -Foten i kläm, jajja men! Positivt och klämkäckt är budskapet om att man ska acceptera sig själv och ta de chanser som kommer i ens väg och hux flux så lever man sin dröm.

Tänker på Katarina Mazetti eller Karin Brunk Holmqvist som fler deltagare i Tant-lit trenden och då är för mig Katarina Mazetti den mest läsvärda av de tre. Mitt liv som pingvin – den gillade jag. Vill man veta mer om ”Provinsens förrädiska charm” kan man passa på på bokmässan, då leder Carin Hjulström ett samtal mellan just Birgitta Stribe och Karin Brunk-Holmqvist.