Ingenstans i detta land finns dess like, tjörngubbarna. Stora, goda och mycket söta, men förstås inte lika söta som plockarna. Har idag haft besök av en tomtegubbe som var en hejare på att hitta de allra största gubbarna, de lite mindre ratades genast som ”inte bra” och lades nådigt i min bunke. Nu hade tomten glömt luvan på just det här fotot men för vän av ordning så var både den och tomteskorna med. Självklart ska man ha tomtedräkt när man plockar gubbar. Klockrent faktiskt, färgmatchat och klart. Lilltomtan åt väl minst lika mycket jord som gubbe men det smakade så gott! 

Änglavakter är den hittills starkaste av Kristina Ohlssons deckare. Jag sträckläste den tredje delen i serien där stockholmspolisens speciella utredningsgrupp löser ett spännande och invecklat brott. Poliserna i serien är alltmer mänskliga och även om brottet måhända inte kändes heltigenom trovärdigt så gör människorna det. Fredrika. Peder och Alex bildar en sargad utredningsgrupp som trots alla personliga problem försöker kommer ihåg vad som är viktigt i livet och det  är svårt för dem att inte blanda samman arbete och privatliv, särskilt som deras nära dras in