askungar – en helt ok deckardebut

Huvudet späckat av jobb = deckardags. Det var faktiskt tur att jag inte gav upp efter 20 sidor. Då hade jag retat mig på flera deckar-schabloner, trista miljöbeskrivningar och ett språk som lät som en gymnasieuppsats. Kristina Ohlssons debutdeckare Askungar har ju hyllats av mängder av bokbloggare och jag gav den en halvtimma till. Se’n var jag fast.

Det här är en spännande jakt på en seriemördare som växte allteftersom. Det är en riktigt regnig sommar och mördaren ligger steget före polisen, offren är små barn och som i ett CSI-avsnitt får jag i snabba klipp följa utredningen från dag till dag. I huvudrollen möter jag Fredrika Bergman, kriminolog och medlem i stockholmspolisens särskilda utredningsgrupp. Som enda akademiker, ogift och barnlös kvinna har hon det inte helt lätt att bli tagen på allvar i den grabbiga miljön. På svenskt manér så samarbetar teamet trots sina olikheter och till slut är det just olikheterna som gör att de lyckas. Superpedagogiskt och i sista änden inte riktigt så förutsägbart som jag i förstone trodde. En lovande start på serien som jag tänker fortsätta läsa. Nästa del heter Tusenskönor och ligger i min hylla. Gott att veta när huvudet av arbete äro fullt och avkoppling heter läsa.