bara ett barn

Det är något med den pojken, tänker den medelålders lärarinnan i första klass. Han är smutsig och ovårdad, har så mycket ilska inom sig, skyggar för beröring och kan inte koncentrera sig på skolarbetet. I Malin Persson Giolitos roman Bara ett barn får vi möta Alex som, när misshandel blir uppenbar, måste få ett nytt hem. Alex juridiska ombud heter Sophia Weber och vi får följa hennes och samhällets försök att hjälpa en liten rädd kille till ett tryggare liv samtidigt som hennes eget liv inte är helt enkelt. Sophias funderingar över vad som är viktigt i livet, relationer att vårda eller klippa är ett spår i romanen som jag gillar. Hon känns äkta och ärlig vilket inte kanske kan sägas om lärarinnan. Nog för att jag kan var extra känslig när det ska göras lärarporträtt men riktigt sådana lärarschabloner finns knappast i verkligheten. Eller?

Det här är gripande och spännande läsning som tar lite extra skruv när man som jag mött ett antal Alex i verkliga livet. Jag kan känna igen mig i kritiken mot samhället, varför vågar vi inte gripa in när barn far illa? Man vill väl inte lägga sig i, men det är vår förb…..de skyldighet. Att lägga oss i, att vara de vuxna som finns där i ur och skur, som inte sviker.

Två böcker på rad om utsatta barn är nog en för mycket. Det är viktig, men tuff läsning. Tack till Malin Persson Giolito som skickat mig boken. Den hade jag inte velat missa. Läs, läs, läs!