Imperial Bedrooms (Bret Easton Ellis)

Det kan inte hjälpas: vi får börja med American Psycho. I denna underbara och fasansfulla satir över yuppiens åttiotal var Ellis genidrag att extrapolera från ytligheten, materialismen och statusjakten och göra huvudpersonen till fullblodspsykopat. Svängarna togs ut rejält och mot en fond av träffsäker humor och brutalt våld framträdde så tydligt tomheten i de lyckades liv. Det är inte en bok man glömmer direkt. En kompis lade först ut den i trädgårdsskjulet för att sedan bränna den, officiellt för att inte barnen skulle råka läsa den men lika mycket för egen ”closure”.

Nåväl, ta American Psycho, spola fram tidsmässigt så att (de manliga) karaktärerna är medelålders, ta bort satiren, humorn och det mest explicita våldet och kvar har vi en bok som är en fjärdedel så lång och ungefär en fjärdedel så intressant. Vi har Imperial Bedrooms. Tydligen är det personerna från debuten Less Than Zero (som jag läst men glömt) som här återkommer. Handlingen utspelar sig i Los Angeles och det är tomhet, ytlighet och utnyttjande av varandra och… jaha? Hade man inte läst honom tidigare så hade det väl varit OK, men nu känns det bara som något som rafsats ihop. Ellis är väl inte den ende som skriver samma bok flera gånger, men här skriver han som sagt bara en del av sin bok.

Jag sträckläste trots allt gnäll Imperial Bedrooms och det är bra underhållning, men om ni inte läst American Psycho så ta den istället. Och om ni läst American Psycho – hämta den från trädgårdsskjulet och läs om. Om ni vågar.

/Gästbloggare M