Klassiker i blindo: A Farewell to Arms (Ernest Hemingway)

Under rubriken ”Klassiker i blindo” gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.

Är Hemingway omodern kan man fråga sig efter att förgäves ha letat efter något av honom, först på bokrean men sedan i fullprishyllorna i ett antal göteborgsbokhandlar. Jag har inte läst honom sedan tonåren och anledningen till det biblioteksbesök som så småningom blev lösningen var inte direkt att det skrivs mycket om honom utan bara ett infall. Valet stod mellan ungdomsfavoriterna Att ha och inte ha samt Farväl till vapnen och avgjordes av Göteborgs Stadsbibliotek som bara hade den sistnämnda på engelska.

A Farewell to Arms utspelar sig under Första Världskriget och är en kärlekshistoria mellan ett amerikansk frivillig ambulansförare i italienska armén, Frederic Henry, och en engelsk sköterska, Catherine Barkley. Stationerade bakom fronten i alperna inleder de ett förhållande innan han skadas och skickas till konvalescens i Milano. Hon följer efter och blir gravid innan han återvänder till fronten. Sedan följer en stark krigsskildring, eller snarare antikrigsskildring, som avslutas med att han deserterar och paret flyr till Schweiz där de tillbringar en vinter tillsammans innan hon dör i barnsäng.

Berättelsen är lite annorlunda än jag mindes den. Bl a hade jag helt glömt det bästa partiet, nämligen den andra vistelsen vid fronten. Här kulminerar beskrivningen av kriget som förvirrande, meningslöst och slumpartat. Det är en tunn linje mellan att bli dekorerad för hjältemod och att bli arkebuserad för förräderi liksom mellan att vinna eller förlora ett krig eller att bara avsluta ett. Hemingway brukar väl beskyllas för att vara macho, men det här är i alla fall ett starkt antikrigsbudskap och om Henry i vissa avseenden framställs som en handlingskraftig man så poängteras det att han, lika lite som någon annan, ges utrymme att vara hjälte i det här kriget.

Kärlekshistorian mindes jag också lite annorlunda. På Hemingwayskt manér är det den avskalade dialogen som driver den framåt, men jag hade inget minne av den desperation som Catherine ger uttryck för redan från början och hennes underkastelse på gränsen till självutplåning. Deras symbiotiska tvåsamhet känns nu lite påfrestande för en cyniker som undertecknad, undrar om det var Ernests mening.

Wikipedia säger att berättelsen är halvt självbiografisk och gjorde Hemingway ekonomiskt oberoende. Den gavs ut samtidigt som diverse andra skildringar av Första Världskriget, bl a På västfronten intet nytt. Det görs inga större djupdykningar eller tunga analyser så vi nöjer oss med att konstatera att gubben håller så här dryga åttio år senare.

http://en.wikipedia.org/wiki/A_Farewell_to_Arms#cite_note-Mellow_p378-1

/Gästbloggare M