Kärlekens historia

”Det finns många sätt att leva, men man kan bara vara död på ett sätt.”

Hur kan jag ha missat denna roman? I den finner jag precis alla de saker som gör att jag älskar att läsa; ett härligt språk, en historia där nutid och dåtid vävs samman och där författarinnan berättar precis lagom mycket för att bygga sin historia utan att vara övertydlig, innerlig kärlek, saknad och längtan. Lägg till det en stor portion humor så är saken biff. Eller kanske inte biff men kärlek! Kärlek till litteraturen som stannar kvar i tanken och minnet.
Jag läste en intervju med Nicole Krauss där hon berättar att hon gärna skriver om det som hon känner till. Miljöerna är New York och jag kan tänka mig att hon har träffat några gamla judiska gubbar i sin dag för porträttet av Leopold är charmant. Hon beskriver hans ensamhet och egenheter så fantastiskt väl att jag sitter och småler mest hela tiden. Berättelsen tappar lite fart i tillbakablickarna mot livet i Polen tycker jag men som helhet är detta en härlig läsupplevelse. Gillar också att träffa den unga flickan Alma och hennes bror, barn som försöker att navigera sig fram i livet med hjälp av den döda faderns överlevnadshandböcker. Mamman har fullt upp med att sörja och översätta Kärlekens historia. Detta är en vindlande roman där pusselbitarna läggs dit bit efter bit. Att avslöja för mycket vore dumt, läs och älska istället! Jag ser redan fram emot att läsa nästa Nicole Krauss. Om de bara kunde snabba sig lite på bibblan!