skatten i grottan
Såhär några dagar efter mors dag så skriver jag om en av de få barn och ungdomsböckerna som fanns i mitt barndomshem. Där fanns en hylla med Sigge Stark, Barn 312 och några titlar i En bok för alla bl a Mor gifter sig. Det var allt. Kan då tro att jag läste Skatten i grottan många gånger. En riktigt härlig äventyrshistoria med äppelkindade amerikanska ungdomar i huvudrollen. Boken var min mammas, undra egentligen var hon fått den ifrån? Jag är så tacksam för att jag vuxit upp med en mamma som ägde mycket få böcker men som skjutsade till biblioteket varje fredag. Eller nja, i ärlighetens namn så skulle det åkas från landsbygden till närmsta samhälle för att handla och då fick jag åka med. Lånade och läste allt. Utan urskiljning och jag hittade verkligen en skatt där nere i kommunhusets källare. Kvar i min hylla ligger som påminnare Skatten i grottan. 
Vi hade ett fint bibliotek i kommunhuset tycker jag!
Innan dess låg det på järnvägsgatan, i ett av de gula husen. Man gick in på gaveln, precis i hörnet, det var spännande med en sådan annorlunda entré. Dit gick jag många många gånger. Jag kan precis känna doften när man kom in i den lilla farstun o sedan till höger eller vänster beroende på om det var barn o ungdom eller vuxenböcker som skulle lånas.
Rakt fram när man kom in i det lilla biblioteket låg lånedisken, där satt en fruktansvärt butter o surmulen tant, minns inte om hon sa någonting någon gång!
Där lade jag med andakt upp mina böcker, där stämplade fru Butter med kraftfulla tag dit återlämningsdagen.
Åh, vad jag var avundsjuk på henne! Jag tyckte att det måste ju vara det bästa jobbet som fanns, få sitta där o bara känna trycksvärtan som låg tung där i det lilla utrymmet. Det är konstigt men det var inte alls tungt o bära hem den välfyllda kassen!
Kusin Annika
Åh så roligt det var att höra av dig! Jag antar att biblioteket numer ligger på gymnasiet…Jag hade två drömjobb, det ena var fröken och det andra var bibliotekarie men ngn fru Butter får man ju hoppas att man slipper bli. Det vore roligt att läsa om vad du läser, bokblogg kanske? /Kusin Anna